Jag fick kissa under övervakning – i jakten på de dopade – Repost

Till slut lyckas jag kissa i muggen.

Bakom mig står en reslig karl och stirrar över min axel.

Själv betraktar jag kaklet på toaletten.

Jag inser också att det är en smula besvärande att jag tränat armar just denna dag. Musklerna skakar ganska rejält, just den effekten är mindre önskvärd när man ska kissa i en mugg.

90 ml är det som behövs.

Det hela har föregåtts av en två timmar lång och intensiv vätskepaus.

Träningspasset på en timme blev totalt tre timmar, med inslag av en viss förnedring.

Men vi tar det från början.

”Vi gör en dopingkontroll här”

Några minuter tidigare hade jag stått och sneglat på två skäggiga bestar som körde benböj. Man borde behöva söka bygglov för dylika kroppar, tänkte jag.

Lik förbannat är det mig som den där kvinnan går fram till. Hon visar sitt leg och meddelar att hon kommer från Riksidrottsförbundet. I bakgrunden skymtar jag hennes manlige kollega som blickar ut över gymmet.

– Vi gör en dopingkontroll här, och vi ska testa dig, säger kvinnan med bestämd blick.

Jag blir lika förvånad som nervös.

Hon tar mina personuppgifter och understryker att det inte är någon idé att jag försöker dra ifrån gymmet. De har mig under uppsikt, och om jag smiter är det detsamma som att testa positivt.

– Du får träna klart givetvis. Och så ska du ju hinna bli kissnödig, säger hon.

Min blåsa tömdes en halvtimme tidigare. Det här blir kämpigt, inser jag.

Jag fyller på min vattenflaska och tömmer den. Tre gånger. Sedan närmar jag mig åter kvinnan som haft stenkoll på mig hela tiden.

Lillen gör entré

Några minuter senare sitter jag vid ett bord i ett personalrum.

Steg för steg får jag beskrivet för mig vad som ska göras. Jag får redogöra för vilka kosttillskott jag använder.

Då öppnas dörren och in kommer den manlige kontrollanten med en atletiskt byggd yngling i släptåg. Den nytränade unge mannen presenterar sig som Lillen. Lillen Nilsson.

– Jag hade sett att två personer som inte var träningsklädda kollade på mig när jag kom dit. Men jag tänkte inte så mycket på det förrän mannen följde efter mig upp på övervåningen och satt och kollade på mig i en kvart, berättar Lillen när jag får tag på honom några veckor senare.

Snart sitter både jag och Lillen Nilsson och dricker orimliga mängder vatten. Till skillnad från mig hade han noterat de stora lapparna vid vattenkranarna där det står att slumpmässiga dopingkontroller utförs på gymmet.

Men trots att Lillen inte tagit några otillåtna preparat fanns där en oro.

– Jag blev lite orolig för att jag skulle torska gymkortet som jag nyss köpt. Jag har ju inte tagit några dopingpreparat – vad jag visste om. Men jag tar proteinpulver och när vi satt där påpekade kontrollanterna att det kan finnas otillåtna substanser i vanliga kosttillskott. Då blev man ju väldigt orolig, säger han.

– Man insåg ju då att man har väldigt dålig koll på vad kosttillskott innehåller, man har ju väldigt stort förtroende för återförsäljarna.

Varnar – men det når inte ut

Under tiden vi läppjar vatten berättar representanterna från Riksidrottsförbundet om sina erfarenheter som kontrollanter. Kvinnan berättar skräckhistorier om hur förrädiska kosttillskott kan vara och hur många nya produkter det kommer hela tiden.

Hon har utfört dopingtester i flera år, men hon minns specifikt ett år. Det dök då upp ett nytt tillskott på marknaden som blev enormt populärt. Det året tog hon fler än hon gjort totalt under sina tidigare år.

Från Riksidrottsförbundet fokuserar man primärt på att informera tävlingsidrottare. När man försöker varna motionärer för riskerna med vissa kosttillskott upplever man ofta att det är för döva öron.

– Tyvärr är det inte så många idrottare på lägre nivå som lyssnar på våra varningar. När vi varnar för vissa kosttillskott så kommer det samtidigt 10 000 reklaminslag från kosttillskottsbranschen, vi dränks i bruset, säger Peder Mathiasson som är informationsansvarig på Svensk Antidoping.

– Vi vill ju gärna att kontrollen kring kosttillskott förbättras, så att användarna får korrekta uppgifter om innehållet. Tyvärr finns det inget sådant system som fungerar i dag, tillägger han.

Kissa under övervakning

Så står jag plötsligt där, på Friskis&Svettis personaltoalett, med en man sneglandes över min axel. I bakgrunden hör jag ljudet av kranen som står på, här tar vi till alla knep som går för att lätta på trycket.

Mannen bakom mig är helt obesvärad, jag är desto mer besvärad. Det finns ändå något integritetskränkande över att kissa under uppsikt. Lillen förstår vad jag menar.

– Det är nog många som kan ta jävligt illa vid sig om någon står och kollar på när man pissar. Men alla har nog olika syn på det där. Mitt problem var att jag inte var kissnödig, jag tycker det kändes som att stå och snacka med någon vid pissoaren på krogen, säger han.

Friskis&Svettis själva ser det som sitt ansvar att arbeta förebyggande och låta Riksidrottsförbundet utföra dopingtester på deras anläggningar. De ser att doping är ett växande problem som kryper ner i åldrarna.

– Vi har valt att aktivt ta ställning emot droger, inklusive doping, på våra anläggningar. I egenskap av idrottsförening ligger vi under Riksidrottsförbundets reglemente och dopingpolicy och som medlem accepterar man dessa regler, säger Helene Nilsson, träningschef på Friskis&Svettis Stockholm.

– Vi har samtidigt respekt för att det kan upplevas som kränkande. Men en medlem som ombeds vara med på ett dopingtest har möjlighet att ta med sig en vän som stöd, tillägger hon.

Medan jag sedan fäster det orangea locket på muggen berättar mannen bakom mig entusiastiskt anekdoter om idrottare som testat positivt för doping.

Om Therese Johaugs läppcerat och om cyklisten Alberto Contador som hävdade att han ätit kontaminerat kött. I förbifarten slänger han in att 20 procent av alla kosttillskott i butik innehåller otillåtna ämnen. Därefter fortsätter han att orera om Carolina Klüfts besatthet av att ha sin vattenflaska under uppsikt för att ingen skulle hälla i otillåtna substanser.

Men jag fastnade på det där i mitten. Otillåtna ämnen i 20 procent av alla kosttillskott?

Ja, det stämmer faktiskt

När jag senare ringer upp Peder Mathiasson på Svensk antidoping bekräftar han bilden. Mellan 15 och 20 procent av alla kosttillskott innehåller otillåtna ämnen. Ämnena redovisas inte heller på förpackningen.

Risken finns därmed att man genom kosttillskott får i sig otillåtna preparat utan att veta om det. Därmed inte sagt att man testar positivt vid en kontroll. Låt oss reda ut det här en aning:

Problemen med otillåtna kosttillskott handlar oftast om att de kontaminerats eller preparerats med prohormoner eller stimulantia.

• Prohormoner omvandlas till anabola steroider i kroppen, med andra ord riskerar man att testa positivt om man får i sig detta. Men prohormoner är ganska ovanliga i kosttillskott.

• Stimulantia är desto vanligare. Grejen är att man som motionär inte alls riskerar att åka fast för kosttillskott som innehåller otillåten stimulantia.

– Det vanligaste problemet med vissa PWO:s (pre-workout) eller så kallade prestationshöjare är att de kan innehålla amfetaminliknande stimulantia. Sådant som ska göra en pigg. Men när man testar motionärer utanför tävling så analyserar man inte för stimulantia, så du kommer inte testa positivt på grund av det. Det är bara i samband med tävling som vi letar efter detta, säger Peder Mathiasson.

Varför bry sig?

Anabola steroider har blivit allt enklare att få tag på. En sökning på internet är allt som krävs för att hitta sidor där du kan klicka hem olika preparat.

Om man dopar sig är det inte direkt några hälsoprodukter man stoppar i sig, riskerna kan vara enorma.

Listan över biverkningar av anabola steroider är lång. Det rör sig om allt från leverskador och hjärtsjukdom till impotens och infertilitet. Dessutom kan det ge psykiska besvär, däribland depression och psykoser.

Det finns vissa biverkningar som är specifika för respektive kön. Hos kvinnor är det vanligt att menstruationen rubbas och att klitoris växer. Män riskerar bland annat att få bröstkörteltillväxt och minskad testikelstorlek.

Inte alla män

Doping är primärt ett manligt problem. Men en förhållandevis ny undersökning visar att det blir vanligare bland kvinnor – och ungdomar. Dessutom är problemet betydligt större än man tidigare trott, omkring 30 000 beräknas dopa sig regelbundet.

Riksidrottsförbundet har i synnerhet siktet inställt på män när de utför tester på gym.

– Tittar man på våra dopingfall på motionsnivå så är 98 procent av de som bestraffas för brott mot dopingreglerna män som, säger Peder Mathiasson.

Jag är visserligen man, men varför tog de just mig? Det är slumpen som allt som oftast avgör vem som testas, misstankar ligger sällan till grund för ett test.

– På gymmen gör vi bara stickprov bland de som styrketränar, primärt män. Men vi går exempelvis inte in på spinningpassen och tar prover. Risken är mycket större bland de som gymtränar.

Motionärer kommer inte undan

Dessutom får Riksidrottsförbundet, RF, bara dopingtesta personer som är medlemmar i en idrottsförening – som i sin tur är ansluten till RF. En del idrottsföreningar har egna gym som RF därför besöker. De kanske mest kända sådana gym är de som drivs av Friskis&Svettis föreningar.

– Till 80 procent testar vi elitidrottare. Men bara för att man är motionär ska det inte bli en frizon där man kan dopa sig. Därför gör vi ett mindre antal tester på våra idrottsföreningars gym. Det är endast cirka 300 dopingprov som tas på motionärer varje år medan övriga dryga 3 000 prov tas bland tävlingsidrottare, säger Peder Mathiasson.

Eftersom lejonparten av gymkedjorna inte är anslutna till RF utförs där alltså inga dopingtester. Det gör att man, om man som motionär nyttjar anabola steroider, löper en minimal risk att åka fast.

– Det är i princip helt riskfritt. Det finns en viss polisiär verksamhet där de agerar utifrån dopinglagen. Men de flesta beslagen av anabola steroider sker när polisen agerar mot kriminalitet, till exempel narkotika, säger Peder Mathiasson.

Kontrollerna av kosttillskott är ett gissel

Det är inte bara specifika butiker eller gym som säljer kosttillskott längre. Det var länge sedan det var så. Nu hittar du det även när du går och handlar i matbutiken.

Det är värt att förtydliga att den största andelen kosttillskott är helt fria från otillåtna substanser. Det krävs inte heller något tillstånd från Livsmedelsverket för att sälja kosttillskott i Sverige. Ansvaret för att kontrollera kosttillskott ligger istället på kommunerna.

Kommunerna har dock andra livsmedel som de ofta prioriterar, exempelvis inom restaurangbranschen. Men här finns en hake. När kommunerna väl gör kontroller så undersöker man inte själva innehållet – man läser helt enkelt på innehållsförteckningen.

– Om det finns otillåtna ämnen så redovisas det sällan på etiketten, så de kontrollerna är inte heller fullständiga, säger Peder Mathiasson på Svensk antidoping.

Här kommer nästa lucka i systemet

För låt oss säga att Östra Göinge kommun upptäcker en otillåten substans i ett kosttillskott. Då kan de förbjuda tillskottet från att säljas i kommunen, men förbudet gäller då enbart i just Östra Göinge. Med andra ord – på andra sidan kommungränsen, i Osby, kan tillskottet få fortsätta säljas.

– Varor som klassas som hälsovådliga kan stoppas från försäljning i hela landet, då är det på Folkhälsomyndighetens bord. Men när det gäller stimulantia i kosttillskott så gäller ofta annan lagstiftning som varje enskild kommun i stället ska fatta beslut om, säger Peder Mathiasson.

– I exempelvis Danmark kan det ta endast ett par veckor innan de har ett nationellt förbud mot ett visst kosttillskott. Men i Sverige blir det aldrig några nationella förbud, utan det ligger på varje kommun att fatta beslut om. I praktiken finns det ingen organiserad kontroll egentligen, det är oerhört ineffektivt.

Ska det vara så här?

Svaret från dopingtestet fick jag efter några veckor – jag hade inte dopat mig tack och lov, inte Lillen heller. Även om jag, precis som Lillen, blev rejält uppskrämd av att vanliga kosttillskott kunde innehålla otillåtna ämnen.

Om vi hade åkt fast för doping så hade straffet blivit avstängning – ett tag. Vi hade inte fått tävla eller träna organiserat på i runda slängar två år. Men däremot hade vi kunnat gå till vilken annan gymkedja som helst och fortsätta träna.

På den politiska fronten föreslog Socialdemokraterna i slutet av november att dopingkontroller ska kunna utföras på fler gym. De vill alltså införa en självständig antidopingverksamhet, där alla gym ska erbjudas att vara med. På så sätt ska oannonserade dopingprover kunna göras på fler gymmotionärer. Men exakt hur det ska fungera, om det genomförs, återstår att reda ut.

Källa: https://kit.se/2017/01/04/70642/jag-fick-kissa-under-overvakning-i-jakten-pa-de-dopade/