Dopingen inom elitidrotten
Den stenhårda konkurrensen inom idrotten ökar ständigt i takt med att samhället utvecklas och nya tider inträder.
Men något som alltid varit den samma är fokusen på att vinna och vara bäst.
Alla idrottsutövare kommer till den punkten när det är dags att ta steget mot en större satsning och därmed också skaffa sig en coach eller till och med ett helt team av tränare materialare och läkare för att nå sina mål.
Den stora frågan blir då ”vad är tillåtet”.
2008 infördes en ny simdräkt inom tävlingssimningen. Den så kallade LZR-Razer, var en dräkt gjord i vattenavvisande material och som också absorberade luft och lyfte simmaren högre i ytan för att minska vattenmotståndet.
Det internationella simförbundet FINA införde ett förbud mot dräkterna, ett förbud som skulle träda i kraft efter VM i Rom 2009.
Dräkten användes flitigt under världsmästerskapet 2009, och 42 nya världsrekord sattes under tävlingarna.
Men vad är då felet med att använda alla sina tillgångar för att nå målen?
Inom tävlings cykel utvecklas ständigt nya material och lättare cyklar, bättre utväxling etc för att optimera den tävlandes förutsättningar för att lyckas inom sporten.
Där sker, som i nästan alla sporter, även en avancerad dopning och coachning av idrottsläkare.
Men detta förbjuds såklart och tävlande avstängs för fusk.
Men allt detta sker endast som ett spel för galleriet.
Att dopingen är utbredd innom idrotten vet samtliga organisationer om och det är de som betalar bäst som kommer undan dopingproverna.
Alla minns säkert den ryska, statligt kontrollerade, dopningen inför OS-2013.
Det framkom senare att IAFF vetat om denna dopning i flera år.
Dubbelmoralen är stor inom idrotten, där man friar den ena fäller man den andra.
Man tillåter vissa hjälpmedel medan man förbjuder andra.
Så vad ska egentligen klassas som dopning?
Allt är såklart en fråga om etik och moral.
Ska gränsen gå vid så kallad mekanisk dopning?
Som i fallet med den Belgiske syclocross-stjärnan, Femke van den Driessche, som ertappades med en elektrisk motor monterad i sin cykel?
Ska vi anklaga Maria Sjarapova för dopning av ett preparat som hon tagit i tio år trots att det nyligen blev klassat, som i fallet med Meldonium?
Är det oetiskt med syrgastält, höghöjdsträning eller varför inte en ny supervalla?
Eller ska vi helt enkelt släppa alla former av doping fria och dra gränsen vid den mekaniska dopningen, eftersom att den faktiskt bör kategoriseras som fusk?
Gränsen är luddig och svår att dra.
Denna gräns dras av WADA (World anti doping agency), en starkt underfinansierad organisation, som klippt och skuren för korruption och mutskandaler.
Så vad som ska komma att klassas som dopning i framtiden vet ingen.
Det enda vi kan vara säkra på är att det inte kommer gå helt rent till!
Diskutera artikeln på:
https://www.body-mass.org/viewtopic.php?id=11260
